Pågående utställning: ”Platsen”, Luleå Konsthall 16 november – 9 februari 2025:
”Ögat rör sig längs horisonten, svarta granar tecknar av sig mot den ännu ljusa himlen. En knappt hörbar vind för med sig kylan in över fälten. Vid Luleälvens strand, mitt i det flacka jordbrukslandskapet, besöker vi den plats där Jette Andersen slagit rot och som är utgångspunkten för utställningen på Luleå konsthall.
Här återfinns delarna som utgör platsen; granarna, ensilagebalarna, huset och de ting som samlats i lådor och i minnets vindlingar. De handskrivna breven vittnar om relationer till andra människor och platser som ägt rum och lever vidare. Platsen vi möter på konsthallen framträder genom konstnärens känsla och blick för det närvarande, mot bakgrund av de lager av tid som byggts upp och det ständigt skiftande landskapet. Från det som är alldeles nära, där vi står, det som vi håller i, till det som endast antyds där borta.
En plats kommer till liv genom detaljerna. De enskilda objekten och deras materiella säregenhet, kännedomen om de subtila skiftningar i ljus som uppstår en viss tid på dygnet, och de minnen som förankrar tingen i livet. Horisonten antyder en sorts helhet, ett överblickbart fält, om än i ständig förändring. Andersen har bearbetat platsen genom att plocka isär helheten och visa fragment, satt dem på piedestal, valt ett särskilt utsnitt och omorganiserat det som först verkade vardagligt. Det har överförts till teckning, bearbetade objekt och skulptur.
Ensilagebalen tar form både som behändig miniatyr i utsökt glasyr och som ett tecknat flygande föremål på en omloppsbana i mörkret. De handskrivna breven, med skiftande skrivstil, papper och bläck, har klippts itu och fogats samman. Liksom tingen som berövats sin funktion, tillhör orden inte längre meningar, utan skapar en ny väv av en förfluten tid. De stillsamma granarna vi såg i horisonten är plötsligt nära, i de vibrerande röda teckningarna befinner vi oss under deras vilda grenverk som påminner om trädets komplexa karaktär. Här vilar också en liten ärtskida fridfullt på en förkolnad träbit. Den rymmer både hopp och allvar.
Jette Andersen har skapat en plats som tecknar konturerna av ett liv, ett sätt att se och ett sätt skapa relationer med omvärlden, men det är också en plats vi kan träda in i och göra till vår egen.”
Elias Kautsky